Att inte ta ut allting i förväg

Att inte ta ut allting i förväg –betraktelse

Vi har alla hört uttrycket att man ”inte skall ta ut segern i förskott”. Det betyder att man inte skall ”ropa hej- förrän man klarat av att hoppa över bäcken….” –eller hur det nu var?

När jag var barn firade man jul på jul och inte i advent.

Julgranen fick inte tas in tidigare än på julafton. Och på julafton dukades julbordet –eller kläddes julbordet. Julbord har i detta sammanhang inget med mat att göra. Julbordet var det bord där julkrubban ställdes upp. Där fanns förstås Josef och Maria med Jesusbarnet. Och herdarna på ängen med sina får. Bredvid fåren låg vargar och lejon – för på julnatten, den heliga natten, är det fred och frid som gäller. Vi sjunger i den kändaste av alla julsånger, psalm 297, ”Människa, gläd dig, Frälsarn är kommen, frid över jorden Herren bjöd.” Och så stjärnan över stallet, som ledde heliga tre konungar rätt. Det står inte i bibeln att de var tre, och det står inte att de var konungar – men genom åren har vi bättrat på historien.

Advent är väntan på ankomst – denna väntan är också en fastetid. Den liturgiska färgen i Advent är inte Vitt, kyrkans glädjefärg- utan blått eller violett, bot och bättringens färger.

Har ni tänkt på att evangelietexten på första söndagen i Advent är samma text som är evangelium på Palmsöndagen. Båda dagarna handlar om väntan och förväntan. Jesus rider in i Jerusalem följd av en folkmassa som ropar Hosianna! Det betyder ungefär ”Herre du vår Konung hjälp oss……..” Han rider mot en säker död.

Men i advent väntar vi inte på hans död utan på hans födelse. I båda fallen en längtan efter befrielse.

Nåväl, i Advent är Jesusbarnet inte fött och på palmsöndagen har Jesus inte dött.

Vi bör låta var tid ha sitt innehåll.

Det är inte bra att fira Jul i advent och det är inte bra att fira påsk på Palmsöndagen.

Dels för att det är viktigt att stanna i nuet. Att leva här och nu. Och dels för att effekten av segern liksom förtas, när vi tar ut den i förskott.

Det blir inget kvar av upplevelsen av Julmaten – man är tvärt om trött på Julmaten på julafton om man ätit den i en hel månad innan.Och inga fastlagsbullar(semlor)är tillåtna efter Fettisdagen!

Vilket är budskapet just nu , vid tredje söndagen i Advent?

Nu är budskapet att vi måste ta ansvar för skapelsen, miljön med allt levande. Djur, floder träd och människor. Det har vi vetat länge – men nu närmar vi oss att förstå att det är sant på riktigt.Johannes ropade i öknen. Och folket frågade honom ”Vad skall vi göra?” Han svarade: ”Den som har två skjortor skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har bröd skall göra på samma sätt.”

Fast vi vet ju hur det slutar –med att Jesusbarnet kommer att födas på Julnatten och att detta är ett glädjebud inte endast för oss kristna – utan för hela världen.

”Ej kommer han med härar/och ej med ståt och prakt;

Dock ondskan han förfärar/i all dess stolta makt.
Med Andens svärd han strider/och segrar när han lider.

Välsignad vare han/som kom i Herrens namn!”                                           2019-12-16 JB-x

 

 

 

Jesus förklarad- att förstå på djupet (Predikan Kristi förklarings dag 2019)

 

 

 

Jesus förklaring – att förstå på djupet

Att veta en sak -är inte samma som att förstå den på ett djupare plan.

Det var Jesu lärjungar som följde med honom upp på berget. Inte vilka lärjungar som helst, utan de tre som på något sätt stod honom närmas.

Skilde Jesus på lärjungarna? Rangordnade han dem?  Vår biskop Eva Brunne har som valspråk ”Gör inte skillnad på människor” (Jakobs brev 2:1). Gällde det inte Jesus själv?

Jesus frågade inte efter CV eller referenser när han kallade sina lärjungar.( Varför säger vi lärjungar och inte elever –det heter ju så på Svenska i dag? ) Han sa ”Följ mig!”

Men ändå förstod han att de var olika och att han kunde ställa olika krav på dem. Och att några var mer förtrogna än andra. Att alla är lika mycket värda, eller snarare att alla är ovärderliga – betyder inte att alla är lika. Eller att alla står en lika nära.

Petrus, Jakob och Johannes, dessa tre, tog Jesus med sig upp på berget. Det var också just dessa tre som Jesus tog med sig längst in i Getsemane vid sin bönekamp, innan han blev gripen av de Romerska soldaterna. Jesus litade särskilt på dessa tre, de stod honom på något sätt närmast. De fick vara med när det var som viktigast och också när det var svårast.

Dessa tre elever till Jesus var redan Jesusanhängare. De följde honom och lärde av honom om livet, om människorna och om evigheten.

Fick de lära sig något nytt på berget?

De fick kunskap i form av en upplevelse. De kände Jesus innan. De följde honom och de trodde på honom. Vad var nytt?

Kanske kan man likna det vi att du känner en vän. Du litar på vännen. Vännen har berättat för dig att hon kan sjunga helt tonsäkert och mycket starkt och mycket vackert. Du tror henne. Men trots att ni känt varandra flera år så har du aldrig hört henne sjunga. Hon vill inte göra det, för hon vill inte bli berömd och uppburen på grund av sin sång. Hon skulle inte kunna vara sig själv tillsammans med andra, som hon vill leva med. Dela livet med. Hon skulle ”bara” bli den berömda sångerskan.

Men så en dag ber hon dig följa med till ett ödsligt berg. Du och två nära vänner till. Inga andra i ert sällskap. Där uppe på berget väntar några av musikens stora. Det är tre personer. Wolfgang Amadeus Mozart, Johan Sebastian Bach och Jenny Lind.

När ni står där börjar din vän sjunga. Hon sjunger först en melodi av Mozart och sen en av Bach och hon sjunger som Jenny Lind, fast ännu vackrare.

Nu vet du det du redan visste, men på ett nytt och självupplevt sätt.

När hon sjungit färdigt, blir det alldeles tyst. En tystnad som går att höra! Men Mozart, Bach och Jenny Lind syns inte längre till. Din väninna säger till Er att inte berätta för andra om vad ni varit med om. Vänta med det till efter min död, säger hon. Jag har mycket annat att göra innan dess.

 

 

 

När Petrus, Jakob och Johannes var med Jesus på berget hörde de en röst ur ett lysande moln som sa ”Detta är min älskade son, min utvalde. Lyssna till honom.”(Matt 17:5). Det är samma budskap som vid Jesu dop (Matt 3:16). Gud själv bekräftar att Jesus är Messias

Att förstå något som man redan vet, fastän på ett djupare plan. Att kunskapen förstärks av en upplevelse – det tror jag att Jesu förklaring handlar om. Det kan ske i det vardagliga genom så kallade a-ha-upplevelser. Plötsligt kommer man till insikt, också på ett icke- intellektuellt sätt. På ett djupare sätt.

Men i dag handlar det inte om vilka insikter som helst – utan om insikten/kunskapen/tron på att Jesus verkligen är Messias. Din och min personlige räddare och hela världens räddare.

Hur är det med våra egna förklaringsstunder? Har vi sett Jesus lysa som solen? Inte jag i alla fall- men säkert finns det nu levande människor som har gjort det, det är min övertygelse.

Men på ett sätt är Kristus oss närmare än vi tror. Kanske letar vi på fel ställe? Om vi nu letar? Det räcker att leva och se det som kommer för ögonen på ett nytt sätt. Sista psalmen i dag (Sv Ps 717) handlar om detta.

På vilket sätt angår dagens budskap oss personligen? Gör det någon skillnad i ditt och mitt liv? Ett budskap som inte berör oss på djupet av vår personlighet är inte så viktigt för oss.

Gjorde det någon skillnad för Petrus, Jakob och Johannes?

Det verkar så. De blev, vad jag kan förstå, trosvissate och hängivnare.

Vi blir väl aldrig helt säkra på någonting? Men att bli säkrare och mera viss om att Jesus är Messias, Guds son och vår bror och vår frälsare det skall göra oss mera till att bli det som är meningen. Mer kärleksfulla.

Egentligen är det samma budskap varje söndag- trots att söndagarna har olika rubriker eller teman i evangelieboken.

Budskapet är:Jesus älskar oss och vi skall älska varandra så som han älskar oss. Inte bara varandra utan allt liv på vår jord.

Jesus säger också i en av dagens texter: ”Var inte rädda”(Matt17:7)

Till att bli orädda kärleksmänniskor, det kan också förklaringen, den djupare förståelsen av Jesus Kristus, påverka vår person till.

AMEN

 

 

 

 

 

Guds hemligheter

GUDS HEMLIGHETER

”Vi bör alltså betraktas som Kristi tjänare och som förvaltare av Guds hemligheter” (1:kor 4:1)

Så står det i första korintierbrevet. Vad menas?  Det följer ingen förklaring av vilka hemligheterna är. Jag tror att Guds hemlighet är omvändhetens princip. Att det som ser stort och märkvärdigt ut, kanske egentligen är ganska futtigt. Och att det som ser oansenligt ut, kan rymma oändlig storhet och oändliga möjligheter. I detta perspektiv gäller det att ha rätt blick. Två personer som ser samma sak eller samma händelse kan uppfatta det helt olika. Det gäller att ha Jesusblick. ”Jesus för världen givit sitt liv, öppnade ögon Herre mig giv”(Sv.ps 45).

Men Guds hemligheter kan vara ännu mer dolda för oss. Jag skall ge tre exempel. Det första är berättelsen om Josef i Brunnen (1 Mos 37:1-35). Josef var yngst i syskonskaran och han var sin fars älsklingsbarn. Han fick finare kläder och han berättade vad som sades negativt om sina bröder till fadern. Josef berättade också för bröderna att han drömt att han skulle bli mäktig. Bröderna blev mycket avundsjuka och aggressiva mot sin lillebror. De tänkte först döda honom. Men en av bröderna, Ruben, hindrade detta. De slängde honom i stället levande i en brunn, som var tom på vatten. De satte sig ner för att äta. Då kom en karavan med ismaelitiska män förbi- och bröderna kom på iden att sälja Josef till dem. Han blev såld och fördes av karavanen till Egypten. Genom en serie omständigheter, som Gud såg till att de skedde, blev Josef finansminister i Hela Egypten. Faraos närmaste man. Hemma i Kanaans land där Josefs far Jakob och Josefs bröder levde blev det hungersnöd, de höll på att svälta ihjäl. Bröderna begav sig till Egypten och träffade Josef, som de inte kände igen. Josef kunde genom sin upphöjda ställning hjälpa dem med spannmål så att de överlevde .Josef har slutrepliken i den långa berättelsen. ”Ni tänkte ont mot mig, men Gud har tänkt det till godo.”(1 Mos 50:20)

Det andra är berättelsen om David och Bat-Seba(2 Sam 11 -12)David som var konung blev våldsamt förälskad i Bat-Seba. Han låg med henne, men hon var gift med Uria. Äktenskapsbrottet ledde till att Bat-Seba blev havande. När David fick veta detta sände han ut hennes man Uria, som var militär, till de värsta striderna vid fronten så att han blev dödad. David hade nu dels begått äktenskapsbrott och dels låtit döda sin rival. Detta misshagande Gud. Men David och Bat-Seba gifte sig och barnet föddes. Det barnet blev den lysande konungen Salomo. Han var klok, ja vis, och mycket bra för sitt folk.

Det tredje exemplet är Jesus själv. Han blev plågad och avrättad, fastän han var oskyldig. Det såg verkligen ut som ett nederlag. Och det var det naturligtvis också. Det fanns inget bra med att Jesus blev torterad och avrättad. Men det ledde till något fantastiskt. Han uppstod på tredje dagen och gav människor och stora delar av mänskligheten hopp. Hopp om att livet är starkare än döden. Hopp om att kärleken är världens starkaste kraft.

Luther liknar Jesus vid en mask på en metkrok.  När den glupska rovfisken(djävulen) anfaller och hugger tror han att han dödar masken. Men i själva verket är det så att han själv fastnar på kroken och dödas.

Det var verkligen mot Guds vilja och mot Guds natur att Josef skulle slängas i brunnen och säljas som slav. Det var verkligen mot Guds vilja och mot Guds natur att David skulle begå äktenskapsbrott och dessutom låta döda sin rival. Det var verkligen mot Guds vilja och mot Guds natur att Jesus skulle torteras och avrättas. Allt detta var fel. Allt detta var negativa följder av människans fria vilja. Men Gud ”tog över” och gjorde något gott av det onda.

Kanske går detta också att förstå som Guds hemligheter?  Som en del av mönstret ”omvändhetens princip” – när vi människor tappat greppet om våra handlingar.

Jesus Kristus är uppstånden

 

 

Predikan påskdagen 2019 i Markims kyrka kl 1100

I Faderns, sonens och den Helige andens namn!

Vi ropar; Kristus är sannerligen uppstånden!

Vi tänker kanske inte så mycket på det, att det är helgdag varje söndag, därför att Jesus uppstod på en söndag.

Vi tänker kanske inte så mycket på det, att vi har flera tusen kyrkor i vårt land och att drivkraften till att bygga dem har varit uppståndelsetro.

Vi tänker kanske inte så mycket på det, men att vi lever, andas och är till är ett minst lika stort och obegripligt mysterium som att Jesus uppstod från de döda.

Kan någon bevisa att det är sant att Jesus uppstod från döden.

Nej, naturligtvis inte!

Det beror bland annat på att engångshändelser aldrig kan bevisas.

Men engångshändelser kan upplevas. Och dagens evangelium är just berättelser om några som upplevde att Jesus hade uppstått.

Vi kan välja att tro på dessa berättelser eller att inte göra det.

Inte alla som upplevde Jesus uppståndelse, trodde att det var sant. Åtminstone inte till att börja med..

Jag väljer att tro på uppståndelsen.

För mig finns helt enkelt inget alternativ.

Tron på Jesus uppståndelse är som en vetenskaplig hypotes eller teori som är nödvändig för att kunna arbeta vidare. Ingen har kunnat kullkasta den hypotesen ,men många har försökt.

Kristen tro, är ett trotsigt TROTS ALLT!

Världen behöver uppståndelsetron.

Uppståndelsetron är inte endast tro på engångshändelsen att Jesus uppstod från döden och blev levande igen. Uppståndelsetron är tron på det godas seger över ondskan. Tron på kärlekens seger i världen. Tron på att det efter vinter kommer vår, också i andens rike.

Föräldralösa barn till IS- krigare är också helighetsvarelser skapade till Guds avbild. Jesus sa: Låt barnen komma till mig och hindra dem inte; Guds rike tillhör sådana som de. Vi- mänskligheten – måste ta hand om oskyldiga barn och vuxna.

 

 

 

 

 

 

Uppståndelsetron är också motorn i vårt kristna engagemang för planetens överlevnad. Det gäller inte endast att skydda människovärdet utan att vårda skogarna, sjöarna, bergen och alla levande varelser.Man kan väl vara miljökämpe utan att tro på Jesu uppståndelse. Absolut! Men för oss kristna får vår tro konsekvenser för hur livet skall levas. Får konsekvenser för hur samhället skall byggas, för att kärleken skall råda också i strukturerna.

Man kan kalla sig kristen, utan att ha förstått detta. Man kan uppleva sig själv som kristen,utan att ha förstått evangeliet. Och man kan uppleva sig som – icke troende och ändå ha förstått och gjort kärleksbudskapet till livsprogram.

Men i dag på påskdagen är det viktigt att komma ihåg att evangeliet och frälsningen inte endast är en privat angelägenhet som handlar om min egen själ och mitt eget hjärta.

Jesus säger ”gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen” (Mark 16:15) Och aposteln Paulus skriver ”vi vet att hela skapelsen ännu ropar som i födslovåndor”(Rom 8:19-22).

Jag kommer att tänka på psalm 33 i 1937 års psalmbok:”När världens hopp förtvinat stod, likt blomman uti sanden. Rann upp så klar en hälsoflod, Gav kraft och mod Åt kvalda mänskoanden.

Det Jesus var………..”

Vi kan också tänka på Lina Sandells psalm nr 45 i psalmboken .”, Jesus för världen, givit sitt liv, öppnade ögon herre mig giv…………….”

En del säger att Påsken är den största Kristna högtiden. Och det är alldeles klart – utan Jesu uppståndelse hade det inte blivit någon kristendom. När Jesus korsfästes förlorar lärjungarna och hans andra anhängare hoppet. Allt tycks vara slut. Det blev liksom inget av det hela. Och lärjungarna återgick till sina tidigare yrkesliv. Petrus sa. ”Jag vill gå och fiska” de andra sa ”Vi går med dig” (Joh 21:2-3). De var ju yrkesfiskare.

Men Jesus visade sig för dem och talade med dem och de kom till tro.

Och visst förtjänar det att sägas. Utan uppståndelsen, ingen kristendom! Därför är påsken kanske den största kristna högtiden. Men vi får inte glömma Julen – den handlar om Jesu födelse. Hade Jesus inte blivit född hade han förstås inte kunnat leva, undervisa, lida, dö och uppstå.

Men det är inte kyrkan som har uppfunnit påsken. Jesus firade påsk med sina lärjungar. Den judiska påsken firas till åminnelse av uttåget ur Egypten. Och det hebreiska ordet ”pesach” som har blivit vårt ”påsk” betyder ungefär ”passera”. Också den judiska högtiden handlar om att livet segrar över döden. Israels folk är i Egypten och Gud säger åt dem att stryka blod av ett lamm på dörrposten i de hus där de bor. Då skall dödsängeln gå förbi (passera)detta hus och de som bor däri drabbas inte av dödens hemsökelse.(2 mos 12:7-16).

Låt oss bedja:

Tack Gud, för påsken

Tack för uppståndelsen

Tack för hoppet som uppståndelsen ger. AMEN!

 

 

 

 

 

Skärtorsdag 2019

 

 

Predikan skärtorsdagen 2019 i Vallentuna kyrka

 

Skärtorsdagen har tre budskap i sina texter och händelser:

Jesus tvättar lärjungarnas fötter – en ordlös predikan.

Nattvardens instiftelse – den första nattvarden

Osäkerheten av vem som skulle förråda Jesus – det kanske är Jag?

Först till ordet Skärtorsdag.

Skär är ett gammalt ord för rent. På vår släktgård, Ottersjö i Halland, heter sjön skärsjön. Den har mycket rent vatten. Vi har också ordet i skirat smör. Skirat smör blir genomskinligt. Och så uttrycket en ren och skär lögn. Där skär förstärker ren dvs verkligen ren – lögnen är alltigenom lögn.

Skärtorsdag betyder alltså rentorsdag – eller rengöringstorsdag. Det som blev rent var lärjungarnas fötter. Vi ber också ibland ”Rena O gud våra hjärtan och samveten , så att din son, när han kommer till oss i Ordet och i sin heliga nattvard, må i oss finna en beredd boning”.

Det är också sed att påven denna dag går till fängelser och tvättar fångarnas fötter. Också kardinaler tvättar fötter på okända människor som de kanske bara möter på gatan.

Vissa uppgifter finns dessutom om att fottvättning skulle vara ett sakrament i en del kyrkor. Om det är sant får de svara på själva- men fottvagningen uppfyller tydligt två av de krav som vi brukar ställa på ett sakrament. Att handlingen skall vara påbjuden av Jesus själv och att det skall innehålla jordiska fysiska element.

Den helige Fransiskus lär ha sagt : predika ständigt evangelium – om så behövs också med ord. Skärtorsdagens evangelium är ett exempel på handlingens predikan.  Jesus GÖR något. Han tvättar lärjungarnas fötter innan måltiden. Att tvätta gästernas fötter var ett tecken på gästfrihet. Detta omnämns flera gånger i Gamla testamentet. Petrus ville inte att Jesus skulle betjäna honom, men gav sig när Jesus sa att: om du inte går med på detta så har du inte gemenskap med mig.

Jesus ger ett exempel – det är handlingens pedagogik- och säger tydligt att ;”så här skall ni göra” .

Det är ett exempel, eller en förebild, för kyrkligt ledarskap. Kyrkan och församlingen har många ledare. Kyrkoherden och kyrkorådets ordförande är det absolut. Men också många andra, präster leder samtalsgrupper, kyrkomusiker leder körer, förskolelärare leder barngrupper. Ja exemplen kunde mångfaldigas. Och alla vi som är ledare skall först och främst leda genom att tjäna, ja betjäna andra. Det är ett av skärtorsdagens budskap. Det gäller också varje medlem i församlingen ;att leda genom att betjäna.

Det andra som dagen handlar om är nattvardens instiftelse. Vi kan kalla Skärtorsdagen för nattvardens födelsedag. Men det var den Judiska påsken som Jesus och hans lärjungar firade. De var judar. Jesus uppmanar lärjungarna(oss) att fira måltiden. Nu med, inte en ny, utan med en fördjupad och tillagd betydelse. Det handlar fortfarande om befrielsen ur slaveriet i Egypten, men samtidigt om att alla som delar brödet och vinet gör det till Jesu åminnelse och att detta manifesterar att det, endast, finns ”ett enda bröd och en enda mänsklighet”.

 

Några ytterligare reflektioner. Vissa talar om nattvarden som de döptas gemenskap. Vi den första nattvarden var inga av deltagarna döpta, utom Jesus själv som var döpt med Johannesdopet. Alla som var där var välkomna att delta –Judas valde bort sig själv. Men han deltog först i måltiden.

Jag menar att Jesus inte vill utestänga några odöpta från nattvardsbordets gemenskap. Tvärt om kan nattvardsfirande leda till en längtan efter att bli döpt.

Nattvarden har många olika motiv. Vi går till nattvarden av olika orsaker eller skäl. En går dit för förlåtelsen. En annan för gemenskapen. En tredje för helighetens närvaro. En annan för att fira det godas seger över ondskan osv. osv. Ingen redogörelse krävs – den som har ett hjärta som säger jag vill – är välkommen.

Osäkerheten om vem som skulle förråda Jesus är lärorik och intressant. När Jesus sa ”En av er skall förråda mig” blev alla rädda och de sa, en efter en- ”inte är det väl jag ?”

ALLA var oroliga för att de skulle vara den som skulle förråda Jesus. Det var ingen som låg där till bords i lugn och ro och tänkte ”det är i alla fall inte jag”.

Just denna situation, när Lärjungarna ”blev bedrövade och frågade honom, den ene efter den andre: ”Det är väl inte jag?” ” är den situation som Leonardo Da Vinci fångar i sin berömda målning ”Nattvarden”. Den finns sedan dess i många versioner i kyrkokonsten- av olika konstnärer.

Att Jesus tvättar lärjungarnas fötter finns också i kyrkokonsten. Om än inte lika vanlig. Jag var i början på 1980-talet kyrkoherde i Stigtomta pastorat, utanför Nyköping. I Stigtomta kyrka är altartavlan en stor målning av Hörberg och föreställer just Fottvättningen som beskrivs i skärtorsdagens text.

I dag på rengöringstorsdagen lär vi oss :

Att vi alla kan bli rengjorda, rentvättade, av Jesus själv.

Att vi alla bör tjäna och predika genom att betjäna.

Att nattvarden är  gemenskaps-, förlåtelse-,mysterie- och segermåltid –och alla är välkomna-som vill det.

Att var och en av oss förstår att vi kunde ha varit ,eller är, den som förrådde Jesus. Men att vi ändå inte är uteslutna ur den kristna gemenskapen(om vi inte utesluter oss själva)

Skärtorsdagen innehåller så mycket som är bra för oss. Gemenskap. Lärande om ledarskap. Förståelse om att vi alla kan vara svikare – men ändå inte stöts bort.

AMEN

 

 

 

 

 

 

Livets bröd

 

Predikan i Angarns kyrka 2019-03-31 kl 1100

 

Livets bröd, är överskriften i dag i evangelieboken. Livets bröd kan vara olika saker. Det kan vara Wasa husmans eller Wasa sport ,om det gäller att få i sig näring. Om det gäller att kroppen skall överleva. Kroppen måste ha näring och omvandlar näringen till värme(vi är ju 37 grader varma) och till energi, för att gå och springa och för att tänka så krävs det bränske precis som en bil måste tankas för att kunna köras. Principen är densamma. Men det är mer än så. Vår kropp består av celler och dessa byts hela tiden ut. Inte bara så att vi klipper håret och naglarna och det väver ut nytt hår och nya naglar. Nej alla eller i kroppen byts ut. De tar ca 7 år att byta ut alla celler. Det betyder att i fysisk men nu består vi av det som vi ätit och druckit de senaste 7 åren. Wasa sport eller Wasa Husmans eller en påse chips för den delen har blivit mina händer, fötter och allt annat som är min kropp.

Det är modernt att påstå att man kan äta sig frisk. Det finns många böcker om detta i dag. Om du äter rätt kan du undvika cancer och kanske bota din diabetes. Av vissa näringsämnen blir du dessutom stark och kanske till och med klok eller mindre glömsk. Det kan väl vara lite si och så med vetenskapligheten i alla goda kostråd. Men eftersom vi består av det vi stoppat i oss är det naturligtvis viktigt vad vi äter. Och lyxmaten duger inte för vardagslivet. Det kanske kan vara gott med champagne och rysk kaviar eller hummer. Men det är inte mat för en som skall arbeta, vare sig det gäller kroppsarbete eller tankearbete. Då är husmanskosten bättre. Och i den igår bröd i regel. Bröd betyder i detta sammanhang husmanskost.

Nattvarden är en måltid som är både fysisk och andlig. Det fysiska är på riktigt men har också en andlig symbolisk betydelse. Vi kan knappas tänka oss nattvarden med kräftor i stället för bröd på nattvardsbordet. Och inte heller snaps i stället för lite rödvin, kanske blandat med vatten.

Om nu kroppen består av maten vi äter så kanske det också är så att själen består av den andliga maten. Ni minns berättelsen om indianhövdingen som sa till sitt barnbarn att det var två vargar inne i honom som slogs- den ena var godheten och den andra var ondskan. Barnbarnet frågade: Farfar, men av vargarna vinner? Hövdingen svarade. Den som jag matar mest.

Själen blir som den blir matad- precis som kroppen. Och också här är det så att det godaste och för stunden mest lättsmälta inte är det nyttigaste.

Vi klarar oss inte på serietidningar och skrällig popmusik. Vår konung Karl VXI Gustaf blev för några år sedan intervjuad i radio om sin kristna tro. Det handlade, om jag minns rätt om det var viktigt för konungen att vara döpt och att vara kristen. Han svarade ungefär så här. ” Det är lätt att födas med Kalle anka men inte så lätt att dö med Kalle Anka” så är det för mig. Tron är viktig.

 

Vad är då rätt mat för själen ?  Att fira gudstjänst som vi gör nu, med psalmsång, bön och textläsning är bra själsmat. Liksom det goda samtalet om livet, tron och framtiden.

I dagens evangelietext säger Jesus om sig själv ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta.”

Åtta gånger ,i nya testamentet, säger Jesus om sig själv  JAG ÄR…………….

Han säger:

 

 

  • Jag är livets bröd
  • Jag är världens ljus
  • Jag är dörren
  • Jag är den gode herden
  • Jag är uppståndelsen och livet
  • Jag är vägen, sanningen och livet
  • Jag är vinstocken och ni är grenarna

Den åttonde gången är när Jesus svarar på en fråga när översteprästen förhör honom. Frågan löd: ”Är du Messias, den Högtlovades son?”  (Mk  : 14:61-63). Jesus svarar:” JAG ÄR(det).”

Här finns en tydlig koppling som är omöjlig att inte göra till Gudsnamnet i Gamla testamentet. Moses frågar Gud: ”Vilket är ditt namn?”  Gus svarar: ”JAG ÄR”  (eller jag är den som är/ dvs varat,existensen/) 2 Mos 3:13-14.

Alla Jesu Jag är- påståenden kan tolks i ljuset av Gudsnamnet i gamla testamentet. Det är Gud själv som talar, när Jesus säger Jag är livets bröd.

Om nu Jesus är brödet, vilken är då vår hunger?

Hunger efter att vara behövd?

Hunger efter gemenskap?

Hunger efter liv?

Hunger efter att bli tagen på ansvar?

Endast du själv vet vilken din andliga hunger är. Dagens evangelium säger oss att Jesus är svaret. Jesus är brödet som kan stilla vår hunger.

Till sist vill jag nämna Martin Luthers utläggning i Lilla katekesen av brödbönen i Fader Vår.

Bönen lyder: Vårt dagliga bröd giv oss i dag (eller i nyöversättningen )Ge oss i dag det bröd vi behöver.

Vad betyder det?

Gud ger väl, utan att vi ber om det, dagligt bröd åt alla människor, också åt de onda. Men i denna bön ber vi om att kunna erkänna det som hans gåva och ta emot vårt dagliga bröd med tacksamhet.

Vad betyder dagligt bröd ?

Allt det som hör till livets uppehälle och behov, såsom mat och dryck, kläder hus och hem, åker, boskap och bohag, gods och pengar, god maka, goda barn, gott tjänstefolk, god och trogen överhet, god styrelse, passande väder, fred, hälsa, tukt och ära, goda vänner, trogna grannar och mera sådant.

 

AMEN!

 

 

 

 

Gustaf Björcks begravning i Uppsala 22 mars 2019

 

 

Klas Gustaf Elias Björck föddes i Visby 23 februari 1956. Han växte först upp i Dalhems prästgård där vår far var kyrkoherde.

Gustaf döptes innan visitationshögmässan i Dalhems kyrka 6 maj. Döpelseakten förrättades av Biskop Algot Anderberg. Biskopens hustru Yvonne – som var dotter till Natan Söderblom, bar Gustaf till dopet och blev hans fadder. Ytterligare fyra faddrar var kyrkvärden Ernst Nilsson och h.h. Elina från Dalhem samt kyrkvärden Willy Larsson och h.h. Inga-Lisa från Hörsne.

Vi tillhör en gammal prästsläkt och det fanns en outtalad förväntan om att traditionen skulle föras vidare. När Gustaf föddes lär jag ha sagt ”Det va tur att de blei ein sork –så nu slippa ja bli präst ”.

Men Gud ville annorlunda och vi blev båda präster.

När Gustaf var 10 år, och jag var 20, var jag i det militära som värnpliktig kadettsergant. Gustav ville vara som jag och marschera. Han tjatade; och Gustaf och jag marscherade (gick till fots) från Visby till Burgsvik. Det är en sträcka på 90 kilometer. Vi sov under bar himmel. Vandringen gav gemenskap. Vid den tiden bodde familjen på Biskopsgatan 3 i Visby.

Gustaf och jag hade också det gemensamt att ingen av oss klarade gymnasiet första gången vi försökte –utan fick avbryta och återkomma.

Gustaf ägnade två år av sin ungdom åt att utbilda sig till sambandsofficer i pansarbataljonsstab. Jag själv är utbildad stridsvagnskompanichef. Detta gjorde att vi disponerade ett gemensamt språk. Ett språk där varje ords betydelse är exakt och måste vara exakt. Minst lika exakt som orden måsta vara inom praktisk filosofi. Vi hade ofta olika åsikter, men nästan aldrig uppstod missförstånd.

Intresset för samhällsansvar och politik fick vi hemma vid middagsbordet. Gustaf var mycket engagerad hela sitt liv på olika sätt. Han var också mer än allmänbildad i samhällskunskap och statskunskap.

Den 20 januari 1985 prästvigdes Gustaf i Luleå av biskop Olaus Brännström. Pappa och jag var hans assistenter. Efter tjänst i Vännes och i Gräsgård på Öland (där vår farfar var tf kyroherde) fick Gustaf en personlig tjänst med placering på Svenska institutet för missionsforskning. Hans missionsintresse vaknade redan i tonåren. Och det blev inkom missionsvetenskap som han forskade o disputerade.

Äktenskapet med Liseli betydde väldigt mycket för Gustaf. Vi pratade nästan dagligen i telefon de sista 10 åren och Gustaf sa nästan aldrig jag – utan VI. Det var Gustaf och Liseli, när han rapporterade om livet på Luthagsesplanaden.

Gustaf, min älskade broder, var en kärleksfull människa. Med ett skärpt intellekt. Och mycket kunskap. Han var vänfast och ett stöd för många. Hans förankring i evangeliet om Jesus Kristus var total liksom hans förankring i Svenska kyrkan.

Livet var under stundom mycket jobbigt för Gustaf. Han fick kämpa med sig själv och med sin trasighet. Men han gjorde det ofta med humor. Han kunde berätta en historia.

Gustaf var samtidigt en ovanligt hel människa. Så som vi alla vill vara. Det kunde upplevas som kompromisslöshet – men det handlade om att han var sann mot sig själv.

Den 27 februari dog Gustaf i sitt hem. Frid över hans själ. Frid över hans minne. AMEN.