Att synda på nåden – om soning och försoning

Beredelseord 2:a e trettondedagen 2018 i Brännkyrka

Man får inte ”synda på nåden”- det har vi hört många gånger. Vi kristna beskylls ofta för det.

Folk säger om oss. ”Ja, ja ni tror ju att ni blir förlåtna vad ni än gör och därför kan ni göra vad som helst. Ni blir  ju ändå  förlåtna.”

Med samma logik har man ifrågasatt bikten- som vanligtvis slutar med tillsägelse om förlåtelse.

Bikten är en konstig sak, säger man; ”här kan förövare bikta sig och få tillsägelse om förlåtelsen- och så går de ut och plågar nya offer igen”

Naturligtvis är det inte så. Endast den som verkligen ångrar sig, vill bikta sig eller på annat sätt be om förlåtelse. Den förhärdade, som inte ångrar sig, kommer inte ens på idén att be om förlåtelse.

Syndabekännelsen i högmässan, som vi snart skall be, är en kollektiv bikt.

Det betyder dels att vi alla har en eller flera gemensamma synder. Som kollektiv har vi ansvar för miljön och arbetsmiljön. Tonen på arbetsplatsen eller vid kyrkkaffet. Som kollektiv är vi ansvariga för vår livsstil som vi vet på flera sätt inte är hållbar.

Men den kollektiva bikten i högmässan innebär också att var och en av oss, i tysthet, kan bekänna våra högst personliga synder. Igen annan än Gud och du själv hör. Och Gud har absolut tystnadsplikt!

Därför bör prästen alltid säga. ”Hör nu varje hjärtas tysta bekännelse.”

Vi får inte glömma att soning och försoning hör samman.

Förlåtelsen innebär att vi får lämna det gamla bakom oss och börja på nytt. Varje morgon nya möjligheter. ”Var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet.”

Men har man stulit 1000 kronor av någon, så räcker det inte att be om förlåtelse när man ångrar sig- först måste man betala tillbaka 1000-lappen.

Detta gäller alla synder, först soning – sedan försoning.

Nu är det så att alla skulder inte går att betala. Alla brott går inte att sona. Man kanske har skadat eller sårat någon som man inte mera träffar eller som vägrar ha kontakt med en. Då blir det svårt.

Men man skall åtminstone ärligt försöka.  När det inte går finns två saker att göra. Det första är att leta efter en bra kompensation. Det kan verka krystat, men är inte alls fel.

Ett exempel .Om jag (eller du)misskött relationerna till mina (dina) egna barn – och de vänder sig bort från mig(dig) på ett hopplöst sätt, kan man vara god mota andra barn man träffar. Det gör inte det gjorda ogjort – men det är ändå bra.

Den andra saken man kan göra är att förlita sig på nåden.

Gud vill att vi skall kasta av oss våra ryggsäckar som är fyllda av tyngande stenar. Så att vi blir fria att leva glada och kärleksfulla för våra medmänniskor och för oss själva. När vi inte ens orkar kasta av oss ryggsäcken, vill Gud själv befria dig från den. Det är förlåtelsens djupaste innebörd.

Annonser

Julottepredikan 2017 – julkrubban berättar!

Predikan på Julottan i Brännkyrka 2017-12-25 kl 0700

Nu skall vi betrakta Julkrubban. På Julkrubban finns all vår längtan, alla våra vackra drömmar. Det första man ser är stjärnan över stallet. Den skall visa oss vägen till det heliga. Visa oss vägen till livet. Visa oss vägen till undret. Ett barns fördels är verkligen ett under. Och alla har vi kommit till på samma sätt som Jesusbarnet. Vi är alla födda av kvinnor –det är en av mänsklighetens gemenskapsgrunder. Det gäller dej och det gäller mej. Detta är värt att meditera över, värt att tänka på varje gång vi ser en medmänniska. Vi kom till på samma sätt. Vi föddes av vår mamma.

Att följa en stjärna – är det inte lite gammalmodigt? Nej, vi behöver alla ledstjärnor i livet. Vad har varit, vad är, din ledstjärna? Vi måste ha mål och mening med vår färd – även om det är vägen som är mödan värd.

I nästan vart enda hus och lägenhet hänger det lysande adventsstjärnor i dag. De vill påminna oss om att mörkret besegrades när Jesusbarnet föddes. De vill påminna oss om att stjärnan ledde de vice männen till stallet i Betlehem.

När vi kommer närmare julkrubban ser vi ofta en massa djur. Det är oftast en oxe och några får. Men också kameler, vargar och lejon. Kanske till och med en hund.  (I  en av de katolska kyrkorna i Betlehem- det är en oktogon –men stora freskmålningar i alla riktningar- där finns en hund med på var och en av målningarna- kanske är detta en uppgörelse med tanken, som inte är så ovanlig i mellanöstern, att hunden är ett orent djur ?)

När vi ser alla djuren på julkrubban så bär de två budskap till oss. Det första är att när världens frälsare föds så är det inte endast människosjälar och människokroppar som skall frälsas- befrias.

Frälsning kommer från ordet frihalsa, det var så att slavarna var fast i en halsring av järn och som det kunde sitta en kedja i så att slaven inte kunde rymma. Slavarna var på detta sätt kopplade precis som en hund kan vara. Att slippa järnringen var att bli fri – frihalsad – frälst.

Kristus kallas frälsaren, det är han som vill befria oss – göra oss till fria människor Men frälsningen ,befrielsen, gäller lika mycket alla djur – och därför är alla djuren på Julkrubban med och de har alla sina blickar riktade mot det nyfödda Jesusbarnet. Djuren har samma längtan och samma rätt att bli befriade som vi människor.

Det andra budskapet som djuren på julkrubban har till oss är fredsbudskapet. På julkrubban kan vi se lamm tillsammans med lejon och vargar. De dödar inte varann – hela världen har blivit fredlig.

Oftast har vi också de tre vice männen i en julkrubba. De har också två budskap till oss. Det första budskapet handlar om internationalisering. På alla rätt konstruerade julkrubbor finns en svart vice man, han representerar Afrikas folk. Och så skall det vara en med lite kinesiskt utseende som representerar Asiens folk. Och slutligen en vit som representerar Europas och mellanösterns folk. De tre vice männen representerar hela den då kända världens alla folk.

”Röd och gul och vit och svart, gör detsamma har han sagt, Jesus älskar alla barnen på vår jord.”

De tre vice männens andra budskap till oss handlar om att allt får andra proportioner inför frälsarens födelse. De tre vice männen kallas också för ”Heliga tre konungar” – och de brukar vara mycket fint klädda. Men inför det lilla Jesusbarnet ödmjukar de sig, kliver ner från sina troner och knäböjer och tillber barnet i krubban.

Guld är konungagåvan, Rökelse är prästgåvan. Myrran anses syfta framåt mot Jesu lidande, död och uppståndelse.

Och så får vi inte glömma fåraherdarna på krubban. De var enkla och inte så rika, men det var de som fick berätta vad de hade fått höra och se. Det var herdarna som förde samtal med änglarna. Inte de heliga konungarna.

Julkrubbans budskap till oss innehåller ett helt livsprogram och en förståelse av kristendomens och världens väsen.

Julkrubban berättar om livets helighet, om att vi alla kommit till jorden på samma sätt som Jesusbarnet. Julkrubban berättar om längtan efter en fredlig jord. Julkrubban berättar om att frälsningen gäller hela skapelsen och alla levande varelser. Julkrubban berättar att konungar och herdar är lika mycket värda inför Jesusbarnet.

 

”Så kom du då till sist, du var en främling,

En mytgestalt som jag hört talas om.

Så många hade målat dina bilder

Men det var bortom bilderna du kom.

Vi trodde du var användbar, till salu,

Vi skev ditt namn på våra stridsbane´r

Vi byggde katedraler högt mot himlen

Men du gick hela tiden längre ner.

 

Du är ett barn som ligger på ett jordgolv,

Du fryser om vi inte griper in.

Du rör vid kroppar, hatar orättvisor,

Du bjuder älskande på moget vin.

Du stiger ut ur alla tomma gravar,

Du är en vind som säger: det blir vår

Du kommer som en flykting över bergen,

Du följer oss dit ingen annan når.” (Sv.Ps 717)

 

Visselblåsaren Johannes

Predikan 3:e söndagen i Advent 2017-12-17 i Brännkyrka

 

Bana väg för Herren

Dagens texter handlar om profetior. Profeter är i Gamla testamentet sin tids visselblåsare. De ropar ut sanningar, som behöver sägas. De avslöjar förfallet som vi vägrar se.

Budskapet är på ett sätt alltid detsamma hos profeterna. ”Skärp er!” . Ändra er! Innan det är för sent!

Det kommer snart en ny tid och då duger inte ert gamla sätt att leva.

Profeter är aldrig populära. Man vill inte höra obehagliga sanningar. Johannes sitter i fängelse i dagens evangelietext. Samhället och ordentligheten vill inte att sanningssägande dårar skall gå lösa.

Endast barnet vågade säga att kejsaren var naken. Barnet och profeterna.

Vi vet vad som händer med Johannes. Han kommer att halshuggas och hans huvud kommer att placeras på ett fat, en bricka, för att visas upp för hovet, eller åtminstone delar av det.

Att Johannes dyker upp mitt i advent är logiskt och följdriktigt. Julen är den stora glädjens tid – och vi behöver det stora allvaret för att sen kunna uppleva glädjen.

Vi har en tendens till att vilja hoppa över det stora allvaret – och gå direkt på den stora glädjen.

Men advent kallas också för Julfastan. Det är en förberedelsetid.

Johannes är den siste i raden av de gammaltestamentliga profeterna.  Han tar emot stafettpinnen och fortsätter att ropa ut budskapet om omvändelse.

Vad betyder det att omvända sig?

Det är att göra helt om. Att snurra 180 grader och sedan gå med blicken och ansiktet mot framtiden.

Vad ser vi när vi går med öppen blick mot framtiden?

Vi ser hotet mot miljön. Vi ser att fågelsången på många håll har tystnat. Rachel Carson skrev boken ”Tyst vår” år 1962. Det var en profetisk bok – den blev läst över hela världen. Men knappast några beslutsfattare ville då förstå vad som höll på att handa med vår jord. Men nu ser vi och förstår att förändringar behövs. Glaciärerna smälter och djurarter dör. Människor dör av dålig luft i flera storstäder.

Det handlar om vår egen livsstil. Det är något fint med julklappar. Julen skall vara godhetens högtid. Även de fattiga skall få äta sig mätta. När jag var barn så gav man djuren en extra giva på julen för att också de skulle få del av julen. Vår granne släppte till och med ut korna och hästarna på julafton, så att de skulle få känna av lite frihet. De stod ju annars uppbundna hela vintern.

Och på juldagen var det en oskriven lag att man inte fick jaga och skjuta några villebråd.

Men julkommersen har gått till överdrift. Vi uppmanas att köpa, köpa, köpa och köpa.

Hur banar vi väg för Herren? Det handlar om att det sjuka skall bli friskt. De förtryckta skall få upprättelse. I Jesajastexten i dag står det ”Den dagen skall de döva höra…….de blindas ögon skall se… de förtryckta skall ständigt glädjas….de fattigaste jubla.” Och budskapet i evangeliet är detsamma: ” Blinda ser och lama går, spetälska blir rena och döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud.”

Budskapet till oss i dag är att vi ,för att förbereda oss rätt inför Julen, inte får hoppa över det stora allvaret. Vår värld kan räddas, men då behövs omvändelse.

Vi skall verka i Johannes efterföljd. Vi skall vara Guds medarbetare och göra gott mot människor i nöd. Ja också mot djur som behöver ett värdigt liv. Och träden, sjöarna och bergen. Hela skapelsen suckar och längtar efter frälsning(befrielse) (Rom 8:22) Det är inte endast inkrökta människosjälar som behöver frälsas, utan hela Guds skapelse på jorden.

Låt oss bedja:

 

Gud vi tackar dig för Johannes döparen

Vi ber att få kraft att vara profeter i våt tid

Så som han var profet i sin tid

Hjälp oss att finna givandets glädje

Utan att dras med i överkonsumismen

 

Vi ber att den helige Ande

Skall få plats i våra hjärtan

Så att vi kan ta emot Jesusbarnet

Och alla andra barn i världen

 

Gud ge oss mod och kraft

Att ta ansvar för hela vår jord

För varandra

Och för allt som lever

 

Advent

”När vintermörkret kring oss står                                                 2017-12-02

Då gryr på nytt vårt kyrkoår

Med nåd och tröst från världens ljus

Från konungen av Davids hus”(Sv.Ps. 421)

Advent – är en förberedelse tid. Advent kallas också julfastan.

Vi väntar på Julen – vi väntar på Jesusbarnets födelse.

Men advents texter handlar om den vuxne Jesus

Jesus som rider in i Jerusalem på en åsna

Folket har förväntningar på honom

Vi har förväntningar i advent

Kanske är det mera rätt att säga att advent för oss är längtan ?

Vi längtar efter julen och Jesusbarnets födelse

Vi längtar efter budskapet om fridsriket

Vi längtar efter fred på jorden

Vi längtar efter att riket skall upprättas

Det rike där svärden har smitts om till plogbillar

Det rike där ingen svälter

Det rike där inga barn behöver vara rädda

Vi har förväntningar på Jesus

Samtidigt är det de vuxna som måste vårda Jesusbarnet, när han föds

Ge honom värme, mat, kläder och kärlek

Bära honom flyktvägen över Egypten för att han inte skall dödas av kung Herodes

”Barnet buret, bär den vuxne”

”Advent är väntan på Kristus:

Kom Herre, kom hit i tid.

Och lär oss ta hand om varandra

Och leva tillsammans i frid”(Sv.Ps. 609)                                    JB-x

 

 

 

 

Att bära och bli buren

 

Brännkyrka församling har snart en ny kyrkoherde. Kyrkoherden är både ledare, chef och dessutom beslutande ledamot i församlingens styrelse(Kyrkorådet). Det är en komplicerad och spännande uppgift. För de anställda skall hen vara chef och ledare. För den gudstjänstfirande församlingen – ja för alla församlingsmedlemmar- skall hen vara andlig ledare. För de förtroendevalda skall hen vara andlig ledare men också tillsammans med dem styra församlingen.

Chef är man i kraft av en position som man tilldelats av sin uppdragsgivare. Med detta följer makt och ansvar. Ledare blir man i kraft av de relationer man lyckas skapa. Därför handlar ledarskap om relationer – ja ömsesidighet. Inte endast ledaren är ansvarig för det goda ledarskapet, det är ett kollektivt ansvar för hela gruppen.

När en församling får en ny kyrkoherde är det viktigt hur hen tas emot. Inledningen på relationerna har stor betydelse.

Det finns två skilda förhållningssätt. Minst. Det ena är attityden:” Nu skall vi se hur hen kommer att klara det här………..” Det andra är att närma sig den nya kyrkoherden och erbjuda sina tjänster. ”Välkommen, är det något du vill att jag skall hjälpa dig med ? Jag är bra på………….säg bara till när du behöver mig”.

Först och främst måste en kyrkoherde för att bli bra och framgångsrik kunna sitt jobb. Det betyder kunna kyrkans organisation och regelverk. Det betyder kunna uttrycka sin och kyrkans tro, bekännelse och lära i tal och i skrift. Det betyder att ha förmåga att känna in och se vad som händer i ett rum där det finns människor.

En viktig egenskap för en kyrkoherde är att omge sig med rätt personer. Det gäller att inte falla i fällan att anställa och anlita sådana människor som tycker som man själv och som kan det man själv kan. Nej , förmågan att –i olika sammanhang –sammansätta ett lag där inte alla är duktiga anfallsspelare utan det också finns backar, linjemän och målvakt, denna förmåga är mycket viktig.

En annan viktig förmåga för en bra ledare och chef är att se varje medarbetares möjligheter och fördela arbetsuppgifter så att var och en kommer till sin rätt.

I kyrkan talar vi ibland om ”ämbete”. Förr sa man att präster hade det ”heliga predikoämbetet”. Och det är alldeles sant. Men det är också rätt att kalla kyrkoherdens uppgift för ”uppmuntrans ämbete” och ”närvarons ämbete”.

Men åter till ömsesidigheten. Ledarskapet som kollektivt ansvar. En ledare och chef är på ett sätt alltid ensam. Svåra beslut och svåra samtal kan inte delegeras bort. Tyvärr finns det en tendens som smugit sin in också i kyrkan. Det är att när det blir tillräckligt svårt, då tar man in en ”konsult”. Jag menar att det är inte minst för de svåra situationerna som man har sin chef och ledare.

Men trots ensamheten är det kollektiva ansvaret för ledarskapet i en församling (och i varje organisation) helt avgörande. Inom det militära är detta särskilt tydligt. Soldaternas omsorg om sin chef  kan helt enkelt vara skillnaden mellan liv och död för dem. Det handlar om ett ömsesidigt positivt beroende. Soldaterna bäddar plutonchefens plats i tältet, lagar hans mat, kokar hans kaffe och troligen behöver han inte sitta eldpost.  Plutonchefen måste få tid och kraft till planering och ordermottagande. Allt för att laget skall bli starkt.

Vi bör tänka så i kyrkan också. Underlätta för kyrkoherden, med det som varje medarbetare är bra på och har tid och möjlighet till. Arbetet blir också roligare då.

Jag skrev också att kyrkoherden har ett ”närvarons ämbete”. Detta hindrar inte att frånvaro kan var en viktig del av ledarskapet. Om det finns en god stämning och en bra anda (som i församlingen har sitt ursprung i Den Heliga Ande) – då fungerar församlingen med spänst och målmedvetenhet, även när kyrkoherden är frånvarande.

I en församling är det viktigt att förstå att det som ser svagt och bräckligt ut kan innehålla mycket styrka och kraft. Det gäller också människor. I dag skall alla vara mainstream. Sjuka(fysiskt och/eller psykiskt funktionshindrade/varierade) eller udda personer har svårt att få plats och förtroende. Det gäller såväl anställda, förtroendevalda som frivilliga. Alla som har någon i sin familj eller släkt som avviker på något tydligt sätt, vet att just den personen kan bli den kanske viktigaste för hela gruppens sammanhållning.

Dessutom är ju Kristendomens grundmönster ”omvändhetens princip”. Det som ser stort, starkt och märkvärdigt ut, kanske inte är värt så mycket. Och det som ser oansenligt och svagt ut, kanske bär oanade möjligheter? När Jesus dog på korset såg det inte precis ut som en seger. Men vi sjunger:” O du som vann på korsets stam,/vinn oss på nytt var dag, till dess din kärlek, o Guds Lamm,/blir vår och världens lag”(Svps 137:6)

Det är inte lätt att omsätta denna Kristna grundtanke i en ledarskapsfilosofi. Men perspektivet och tanken måste hela tiden finnas där.

Vi är alla, mer eller mindre, trasiga människor. Det gäller även kyrkoherdar Men vi är förlåtna (redan innan vi bett Gud om förlåtelse) och vi är älskade mitt i vår trasighet.

Vilka konsekvenser får detta för ledarskapet i kyrkan? Vi kan inte trovärdigt ha en tanke om förlåtelse och upprättelse i gudstjänsterna, om vi inte tar med oss samma perspektiv in i ekonomi, administration och personalpolitik. Här har kyrkoherden en nyckelroll, tillsammans med anställda och kyrkorådet.

Det är inte alldeles lätt. För här lurar en risk för snällhetskultur och ”sopa under- mattan-kultur” Vilket Gud förbjude!

Att bära och bli buren – inte det ena ibland och det andra ibland. Utan samtidigt. Det är en av nycklarna för ett framgångsrikt ledarskap för kyrkoherden.

I Svenska kyrkans handbok finns en fastställd ritual för ”Mottagande av kyrkoherde”. Där föreskrivs vad den nya kyrkoherden skall säga. Ömsesidigheten finns där:

 

”Sedan jag nu blivit mottagen som er kyrkoherde,

betygar jag min vilja att utföra min tjänst

efter den kraft och vishet som Gud ger

Bed för mig såsom jag ber för er.”

 

 

Alla Helgons dag 2017

Alla Helgons dag 2017

Livet är skört

Mycket skört

När som helst kan det ta slut

Livet är starkt

Mycket starkt

När som helst kan livet fortsätta

Mot alla odds

 

I dag strömmar de levande

In på de dödas vilorum

Tänder ljus

Ber böner

Med eller utan ord

 

Folkvandringen till kyrkogårdarna

Är fötternas bekännelse

Starkare än förnuftet

Som tvekar

Att läsa med i trosbekännelsen

 

Välsignelse över alla vandrare i dag

Välsignelse över alla som inte kan vandra i dag

Välsignelse över alla som inte vill vandra i dag

Välsignelse över alla döda i dag

 

Med dina trogna och otrogna i alla tider och med hela den himmelska härskaran vill vi prisa ditt namn.

 

 

 

 

 

500 år sedan de 95 teserna spikades

500år sedan Martin Luther spikade upp de 95 teserna

 

Det blir sällan som man har tänkt sig. Martin Luther tänkte inte att skapa en ny Luthersk  kyrka, lika lite som Jesus tänkte sig att skapa kristendomen.

Martin Luther har haft en enorm betydelse. Hans ärende var att myndiggöra människan religiöst. Det behövs inget mellanled mellan den enskilda människan och Gud. Det tänkandet gör helgonen och till och med prästerna onödiga. Luther var ju själv präst och han ville inte avskaffa prästerna, de behövs för att det skall vara ordning i kyrkan. Någon skall ha till uppgift att predika och förvalta sakramenten(döpa och dela ut nattvard). Men det är inte heligare att vara präst än att vara skomakare eller läkare eller smed. Vi har bara olika uppgifter. Och även skomakaren eller läkaren fullgör sig gudomliga kallelse i sin yrkesutövning. Det är lika heligt att vara skomakare som att vara präst, enligt Luther. Han uttryckte sig så här: ”Gud behöver inga vikarier” (jämför det engelska ordet för kyrkoherde ”Vicar”).

För att Luthers tanke om den religiöst myndiga människan skall bli verklighet behövde flera saker ske. Gudstjänsten skall inte firas på Latin utan på varje folks eget språk. Bibeln måste översättas till folkspråken. Luther själv översatte i rasande fart hela gamla testamentet från hebreiska och nya testamentet från grekiska. Men det räcker inte. Folket måste kunna läsa bibeln själva. Därför ville Luther att alla människor skulle gå i skolan och lära sig läsa. Både pojkar och flickor! Hela vårt folkskoleväsende är på detta sätt religiöst motiverat. Många skolor heter ännu i dag ”kyrkskolan” och kyrkans ansvar för skolan upphörde inte helt förrän på 1950-talet.

Men mer än läskunnighet behövdes. Man skulle sjunga på folkspråket också. Luther skrev en hel del psalmer. Sexton av hans psalmer finns med i vår nuvarande psalmbok och till sju av dem har han också komponerat musiken.

Mest känd är Luther för sitt nästan maniska sökande efter en nådig Gud. Detta var en personlig kamp för honom. Kanske kom den ur att han som student utkämpade en duell med en Hieronimus Buntz år 1505. Buntz dog!

Avlatshandeln var ett sätt för kyrkan att skaffa pengar. Man kunde köpa ett sk avlatsbrev och på så vis få syndernas förlåtelse eller åtminstone förkorta sin tid i skärselden. Luther förstod att även om han köpte aldrig så många avlatsbrev så skulle han inte bli av med sin skuld.Det hjälper inte vad han gör i fråga om fromma övningar heller. Han blev ju munk och bad många gånger om dagen och biktade sig ofta. Men inget hjälpte. Inte heller hjälper det att man gör goda gärningar mot medmänniskorna. Till slut kom Luther på det. Man kan inte, vad man än tar sig för, åstadkomma sin egen frälsning. Göra sig förtjänt av Guds förlåtelse. Endast Gud själv kan rädda oss.

Jesus Kristus är nyckeln till ett liv i frihet. Vi vill alla bli befriade, från vår skuld. Men det hjälper inte att vi anstränger oss. Vi måste överlämna oss, då tar Gud emot oss.

Men skall man då inte göra goda gärningar? Kärleksgärningar för medmänniskorna? Jo, menar Luther, det skall vi verkligen ägna oss åt.  Men vi skall inte göra goda gärningar för att få plusnoteringar  i Guds räkenskapsbok (Gud har dessutom ingen sån bok). Nej, goda gärningar skall vi göra därför att våra medmänniskor behöver dem.

Det är inte våra egna behov som är drivkraften att göra det goda, utan medmänniskans behov av hjälp. För en kristen som överlämnat sig åt Gud, blir detta en självklarhet. Inga andra motiv behövs än de behov vi möter i vardagen.

Luther gjorde och sa en massa dåliga saker också. Hans judehat är väl det värsta. Luther tänkte när han översatte bibeln till Tyska att nu kommer de tyska judarna att läsa bibeln och då kommer de att inse att kristendomen är det enda rätta och sanna. Men de förblev förstås judar och det gjorde Luther rasande.

I bondeupproret 1524-1525 hamnade Luther på fel sida, kan man säga. Han försökte få bönderna att inte ta till våld mot sina herrar godsägare och andra. När det misslyckades och bönderna gick i strid, delvis motiverade av Luthers predikan om människans frihet, blev Luther rasande och uppmanade att man skulle slå ihjäl de upproriska bönderna. De hade förvisso missuppfattat Luthers tal om frihet. Luther talade om människans religiösa frihet, inte om hennes ekonomiska eller politiska frihet.

Vid olika Lutherjubileer har Luther använts för olika syften. I DDR har man hyllat honom som en föregångare till kommunismen. Bara för att ta ett exempel bland många.

Luther är också känd för sin tvåregementslära. Han skiljer på andligt regemente och världsligt regemente. Förenklat kan man säga att det andliga regementet är kyrkan och det världsliga regementet är staten och kommunerna.  Luther menar att de två regementena inte får sammanblandas. När Luther skiljer mellan andligt och världsligt gör han det på ett sätt som är främmande för oss. Han menar att det världsliga är lika Gudomligt som det andliga. Båda regementena är Guds sätt att verka i världen. En poäng för luther blir kyrkans och predikoämbetets självständighet. Fursten har inte rätt att lägga sig i biskopens ansvarsområde.

Tvåregementsläran har felaktigt använts för att argumentera för att kyrkan inte får lägga sig i samhällsfrågorna och politiken. Så användes den för att avväpna kyrkan under Nazisttiden.

En av Luthers största verk är ”Om den trälbundna viljan”. Här argumenterar Luther för att människa inte har någon fri vilja. Det kan tyckas märkligt, för utan fri vilja blir vi inte ansvariga för våra handlingar. Om människan är en häst så vet hästen vad den vill. Hästen kanske vill gå till höger i vägskälet därför att han vet att den vägen leder till en äng med härligt bete. Men ändå går hästen till vänster, mot sin vilja därför att ryttarens vilja styr hästen mer än hästens egen vilja. Det är väl ungefär samma insikt som aposteln Paulus klagar över när han säger. ”Det goda som jag vill det gör jag inte, men det onda som jag inte vill det gör jag.”(Rom 7:19)Huvudorsaken till att Luther menar att vi ,på ett sätt, inte har en fri vilja är ett baklängeslogiskt resonemang. Han menar att om människan verkligen hade en fri vilja fullt ut då skulle hon kunna välja att frälsa sig själv och då behövdes inte någon frälsare. Jesus skulle då bli onödig, vilket är en orimlig ståndpunkt för en kristen.

Även Luthers lära om den trälbundna viljan har misstolkats så att man menar att han gjort människan oansvarig. Men det var verkligen inte meningen. Luther har också ett vetenskapsteoretiskt resonemang som handlar om förnuftets(logikens) begränsningar. Om det kan du läsa om du skriver ”Martin Luther” i sökrutan på min blogg.

Vi behöver inte skämmas för det tokiga och felaktiga som Luther gjorde eller sa. Vi kan helt enkelt inte hålla med honom om allt.

Men vi har all anledning att vara tacksamma för allt det goda som hans kamp för att myndiggöra människan religiöst förde med sig. Vi är också tacksamma för att han pekade på att frälsningen kommer från Gud och inte som ett resultat av våra ansträngningar.

500år sedan Martin Luther spikade upp de 95 teserna

 

Det blir sällan som man har tänkt sig. Martin Luther tänkte inte att skapa en ny Luthersk  kyrka, lika lite som Jesus tänkte sig att skapa kristendomen.

Martin Luther har haft en enorm betydelse. Hans ärende var att myndiggöra människan religiöst. Det behövs inget mellanled mellan den enskilda människan och Gud. Det tänkandet gör helgonen och till och med prästerna onödiga. Luther var ju själv präst och han ville inte avskaffa prästerna, de behövs för att det skall vara ordning i kyrkan. Någon skall ha till uppgift att predika och förvalta sakramenten(döpa och dela ut nattvard). Men det är inte heligare att vara präst än att vara skomakare eller läkare eller smed. Vi har bara olika uppgifter. Och även skomakaren eller läkaren fullgör sig gudomliga kallelse i sin yrkesutövning. Det är lika heligt att vara skomakare som att vara präst, enligt Luther. Han uttryckte sig så här: ”Gud behöver inga vikarier” (jämför det engelska ordet för kyrkoherde ”Vicar”).

För att Luthers tanke om den religiöst myndiga människan skall bli verklighet behövde flera saker ske. Gudstjänsten skall inte firas på Latin utan på varje folks eget språk. Bibeln måste översättas till folkspråken. Luther själv översatte i rasande fart hela gamla testamentet från hebreiska och nya testamentet från grekiska. Men det räcker inte. Folket måste kunna läsa bibeln själva. Därför ville Luther att alla människor skulle gå i skolan och lära sig läsa. Både pojkar och flickor! Hela vårt folkskoleväsende är på detta sätt religiöst motiverat. Många skolor heter ännu i dag ”kyrkskolan” och kyrkans ansvar för skolan upphörde inte helt förrän på 1950-talet.

Men mer än läskunnighet behövdes. Man skulle sjunga på folkspråket också. Luther skrev en hel del psalmer. Sexton av hans psalmer finns med i vår nuvarande psalmbok och till sju av dem har han också komponerat musiken.

Mest känd är Luther för sitt nästan maniska sökande efter en nådig Gud. Detta var en personlig kamp för honom. Kanske kom den ur att han som student utkämpade en duell med en Hieronimus Buntz år 1505. Buntz dog!

Avlatshandeln var ett sätt för kyrkan att skaffa pengar. Man kunde köpa ett sk avlatsbrev och på så vis få syndernas förlåtelse eller åtminstone förkorta sin tid i skärselden. Luther förstod att även om han köpte aldrig så många avlatsbrev så skulle han inte bli av med sin skuld.Det hjälper inte vad han gör i fråga om fromma övningar heller. Han blev ju munk och bad många gånger om dagen och biktade sig ofta. Men inget hjälpte. Inte heller hjälper det att man gör goda gärningar mot medmänniskorna. Till slut kom Luther på det. Man kan inte, vad man än tar sig för, åstadkomma sin egen frälsning. Göra sig förtjänt av Guds förlåtelse. Endast Gud själv kan rädda oss.

Jesus Kristus är nyckeln till ett liv i frihet. Vi vill alla bli befriade, från vår skuld. Men det hjälper inte att vi anstränger oss. Vi måste överlämna oss, då tar Gud emot oss.

Men skall man då inte göra goda gärningar? Kärleksgärningar för medmänniskorna? Jo, menar Luther, det skall vi verkligen ägna oss åt.  Men vi skall inte göra goda gärningar för att få plusnoteringar  i Guds räkenskapsbok (Gud har dessutom ingen sån bok). Nej, goda gärningar skall vi göra därför att våra medmänniskor behöver dem.

Det är inte våra egna behov som är drivkraften att göra det goda, utan medmänniskans behov av hjälp. För en kristen som överlämnat sig åt Gud, blir detta en självklarhet. Inga andra motiv behövs än de behov vi möter i vardagen.

Luther gjorde och sa en massa dåliga saker också. Hans judehat är väl det värsta. Luther tänkte när han översatte bibeln till Tyska att nu kommer de tyska judarna att läsa bibeln och då kommer de att inse att kristendomen är det enda rätta och sanna. Men de förblev förstås judar och det gjorde Luther rasande.

I bondeupproret 1524-1525 hamnade Luther på fel sida, kan man säga. Han försökte få bönderna att inte ta till våld mot sina herrar godsägare och andra. När det misslyckades och bönderna gick i strid, delvis motiverade av Luthers predikan om människans frihet, blev Luther rasande och uppmanade att man skulle slå ihjäl de upproriska bönderna. De hade förvisso missuppfattat Luthers tal om frihet. Luther talade om människans religiösa frihet, inte om hennes ekonomiska eller politiska frihet.

Vid olika Lutherjubileer har Luther använts för olika syften. I DDR har man hyllat honom som en föregångare till kommunismen. Bara för att ta ett exempel bland många.

Luther är också känd för sin tvåregementslära. Han skiljer på andligt regemente och världsligt regemente. Förenklat kan man säga att det andliga regementet är kyrkan och det världsliga regementet är staten och kommunerna.  Luther menar att de två regementena inte får sammanblandas. När Luther skiljer mellan andligt och världsligt gör han det på ett sätt som är främmande för oss. Han menar att det världsliga är lika Gudomligt som det andliga. Båda regementena är Guds sätt att verka i världen. En poäng för luther blir kyrkans och predikoämbetets självständighet. Fursten har inte rätt att lägga sig i biskopens ansvarsområde.

Tvåregementsläran har felaktigt använts för att argumentera för att kyrkan inte får lägga sig i samhällsfrågorna och politiken. Så användes den för att avväpna kyrkan under Nazisttiden.

En av Luthers största verk är ”Om den trälbundna viljan”. Här argumenterar Luther för att människan inte har någon fri vilja. Det kan tyckas märkligt, för utan fri vilja blir vi inte ansvariga för våra handlingar. Om människan är en häst så vet hästen vad den vill. Hästen kanske vill gå till höger i vägskälet därför att han vet att den vägen leder till en äng med härligt bete. Men ändå går hästen till vänster, mot sin vilja därför att ryttarens vilja styr hästen mer än hästens egen vilja. Det är väl ungefär samma insikt som aposteln Paulus klagar över när han säger. ”Det goda som jag vill det gör jag inte, men det onda som jag inte vill det gör jag.”(Rom 7:19)Huvudorsaken till att Luther menar att vi ,på ett sätt, inte har en fri vilja är ett baklängeslogiskt resonemang. Han menar att om människan verkligen hade en fri vilja fullt ut då skulle hon kunna välja att frälsa sig själv och då behövdes inte någon frälsare. Jesus skulle då bli onödig, vilket är en orimlig ståndpunkt för en kristen.

Även Luthers lära om den trälbundna viljan har misstolkats så att man menar att han gjort människan oansvarig. Men det var verkligen inte meningen. Luther har också ett vetenskapsteoretiskt resonemang som handlar om förnuftets(logikens) begränsningar. Om det kan du läsa om du skriver ”Martin Luther” i sökrutan på min blogg.

Vi behöver inte skämmas för det tokiga och felaktiga som Luther gjorde eller sa. Vi kan helt enkelt inte hålla med honom om allt.

Men vi har all anledning att vara tacksamma för allt det goda som hans kamp för att myndiggöra människan religiöst förde med sig. Vi är också tacksamma för att han pekade på att frälsningen kommer från Gud och inte som ett resultat av våra ansträngningar.