Livets mening? Kärlek!

Alla letar vi efter livets mening. Vad går livet egentligen ut på? Människan strävar och arbetar.

Försöker lösa problem och uppfinna. Varför? För vem? Med självklarhet kan vi säga att det är bättre att vara rik och glad, än fattig och ledsen.

 

Men vilket är bäst: att vara fat­tig och glad, eller rik och led­sen? Ja, då blir det svårare. De flesta av oss skulle nog välja att vara fattiga och glada. Det är alltså viktigare hur vi mår, än vad vi har.

 

Frågan blir: Vem mår bra och vem är glad? Svaret är först och främst att det är svårt, ja nästan omöjligt, att vara glad om man är ensam. Människan är genomsocial och livets mening finner vi endast i gemenskap med andra. Men det finns negativ gemenskap och positiv. Så som det finns negativ beröring (slag) liksom positiv (smek). Allt det som är riktigt fint – brukar också var skört. Den som isolerar sig, frivilligt eller ofrivilligt, ris­kerar inte att drabbas av den negativa gemenskapen eller beröringen – men har också missat möjligheten till mening.

 

Jag tror att det enkelt och rätt går att formulera livets mening med ett enda ord: KÄRLEK. Kärlek är det enda som gör livet värt att leva. Meningen med våra liv är att ha någon eller några att älska och att bli älskad tillbaka. För om ingen tycker om en och man inte har någon att tycka om – då kan man lika gärna dö.

Eftersom vi alla är skapade för Kärleken som livsmål så bär vi alla kärlekens möjligheter i oss. Och Gud älskar alla. Men det är inte värt så mycket för den som inte vet om det eller kan känna att det är sant.

 

Jag menar, det stora problemet är inte att kunna säga vad som är meningen med livet. Det stora problemet är, att våra liv inte blev som de var menade att bli. Aposteln  Paulus suckar: ”Det goda som jag vill det gör jag inte – men det onda som jag inte vill, det gör jag”. Hur hanterar vi det som blev fel. Största smärtan kommer ur fel vi gjort mot dem som vi älskar. Hur kommer vi tillbaka till Livers mening när livet inte blev som det var meningen?

 

Vi behöver nystarter. Många. Varje dag. Inte sa att vi kan få det gjorda ogjort. Det går inte. Men så, att vi får frimodighet, kraft och vilja att leva rätt i nuet och mot framtiden. Jesus fördömde de felaktiga handlingarna. Med kraft. Men han dömde inte de människor som gjorde det onda. Han upprättade dem. Så att också de skulle kunna bli det som var meningen: kärleksmänniskor. Också till dig och till mig riktas hans ord: ”Inte heller jag dömer dig, gå och synda inte mer”! (Joh 8:1-11).

Ha det bra och var rädda om varandra.

Annonser

Vad händer i Rumänien ?

Måndag 6 oktober kl 0445.

Jag går upp och hämtar tidningen. Dagens största nyhet(SVD) är att Sverige skall utöka styrkan i Afganistan.Vid läsning inne i tidningen ser jag att det handlar om en pluton skyttesoldater(30 man/kvinnor).Var är proportionerna ?

Lerdaren handlar om att det är fel att ställa arbetsmarknadsministern mot väggen för att det verkar gå dåligt för Volvo personvagnar.

Hhittar ingen nyhet om det land som jag och kontraktets kyrkoherdar skall resa till om en liten stund.Undrar hur det är där?

Letar efter ”andliga” nyheter,men hittar endast en helsidesannons för ett känt inkassoföretag.Hur tolka det ?

Hoppas att vi som reser till Rumänine nu skall kunna rapportera på denna blogg,om våra upplevelser under tre dagar.

Mikaels dag -änglarnas dag-barnens dag

I dag är det den helige Mikaels dag.Mikael stred mot draken och segrade. Det är den urgamla och ständigt pågående kampen mellan ont och gott.Den som rasar ute i världen, hemma i Sverige, i våra vardagsrum och i våra hjärtan.

Mikael är en ängel.Därför har denna dag kommit att handla om änglar.Och eftersom vi ofta tänker oss att särskilt barn har skyddsänglar,så har dagen också kommit att handla om barn.I kyrkan har det blivit barngudstjänsternas dag,framför andra. Detta är kanske inte så välbetänkt med tanke på de skrämmande texterna. Men ändå, barn förstår bra det där med Daniel i lejongropen och med Mikael och draken. Det är väldigt konkret.

Jag hade förmånen att få leda en gudstjänst i Täby gamla medletidskyrka i dag.Det kom 113 personer,minst hälften var barn.En del var ungdomar.Men också några äldre.En del äldre går hellre på barngudstjänster än på vanliga vuxengudstjänster-jag förstår dem.

I dag hade jag roligt på jobbet.Det har jag ofta.

Ramadan är slut

Jag heter johan blix och är kyrkoherde i Täby. Jag skriver det här därför att det finns flera i Sverige som heter Johan Blix. Vi är alla släkt som heter Blix.

Ramadan är nyligen slut. I Sverige finns en beundran och ett ifrågasättande som reaktioner inför fenomenet Ramadan. Berundran grundar sig i att vi tycker att muslimerna liksom tar sin religiösa tro mera på alllvar,än vi vanliga kristna i Sverige.Ifrågasättande beror väl på att man tycker att det är en konstig fasta där man en gång om dygnet får äta hur mycket som helst(dvs sedan solen gått ned) och det påstås att under denna fasta går många upp i vikt.

Egentligen tror jag att det är ungefär med ramadan för muslimerna som det är med julen för oss kristna.Många vanekristna firar jul och vet att grunden för denna högtid är att Gud blev människa.Att Jesusbarnet föddes.Alla(?) kan Julevangeliet och alla(?) känner till de tre vice männen(fast det står inte i bibeln att de var 3) och vet att därav kommer grunden för julklapparna. Vi vet också att man skall vara extra god på julen och det är den insamlingsperiod då stadsmissionens,lutherhjälpens(Fast det heter Hela Världen nu) och frälsningsarméns gåvor och kollekter ökar mycket. Svenskarna går också extra mycket i kyrkan i advent och juletid. Men för många har julen kommersialiserats.Det bråkas och sups som mest på julen,kanske.Ledigt vill alla ha på de röda dagarna.Men alla ägnar dem inte åt att fira gudstjänst hemma eller i kyrkorna eller åt bibelläsning ,meditation och bön.

Jag tror det är ungefär samma med Ramadan för muslimerna. Många ”praktiserar” men man gör det med olika djup och med olika motiv. Också Ramadan har delvis kommersialiserats(dess avslutning). Men en rättrogen muslim festar inte för att ramadan har tagit slut-utan tackar gud för att han/hon klarat av att fasta på riktigt(utan att frossa på nätterna). För en muslim ingår det i ramandan också att man skall tänka på de fattiga och ge extra gåvor åt behövande under ramadan. Precis som vi har vår fasteinsamling och vår ”stilla vecka” -som många vet om,men endast ett fåtal praktiserar på riktigt allvar.

Man kan vara ”religiös ” i olika nivåer.Eller praktisera olika mycket.Att vara praktiserande religiös är ett ganska bra uttryck. Det betyder-i min tolkning- att man iakttar sin religions synliga bruk. Man går till mässan som kristen på söndagen och man går till moskén som muslim under fredagen. Man kan uppfatta sig som kristen eller som muslim utan att praktisera.Många gör det. Man kanske är ”lite praktiserande” man firar endast de stora högtiderna.Man döper sina barn och låter dem bli konfirmerade osv -samma sak i judendomen och inom islam.

I veckan som gick träffade jag en päst som jag samtalade med inför en eventuell anställning. Jag frågade: hur kom det sig att du blev präst? Han svarade. När jag arbetade på varvet i Göteborg.Då blev jag(på grund av mötet med XX och X) ”personligt troende”. Här har vi ett annat sätt att uttrycka relationen till den egna religiösa tillhörigheten. man kan vara kristen. Uppfatta sig som kristen utan att vara ”personligt troende”. Men man kan också vara ”personligt troende” . Personligt troende betyder -tänker jag mej- att man inte endast omfattar sin religions syn på världen och på tillvaron i stort ,utan att man också låter detta få konsekvenser för sitt eget personliga liv. Tron har invaderat min själ.

Jag tror inte att dessa nivåer av att vara ”praktiserande” eller ”icke praktiserande” eller att vara bara tillhörig en religion och dessutom ”personligt troende” skiljer sig särskilt mycket åt vare sig man är jude,kristen eller muslim.Eller för den delen Buddhist eller hindu.

Vad gör jag på jobbet ?

Läste att chefer(sk mellanchefer) använder 60% av sin arbetstid till något de inte visste att de skulle göra när de gick till jobbet på morgonen. Så kan det ibland vara för mej också. Det är lätt att man då får känslan av att man inte gjort något alls. Dvs det man tänkte göra blev inte gjort.Men jag gjorde verkligen annat i stället.

När folk frågar om när jag kan ha tid med dem så försöker jag -i möjligaste mån -att svara NU. Om det är så att jag alls skall tala med dem. Det är viktigt att kunna säga ordet Nej också. De som inte har gått ”nej-kursen” får ofta stora problem att hinna det de egentligen är satta att göra.

Annars är kyrkoherdearbetet mycket omväxlande.Mycket möten blir det givetvis-men det är inte bara tråkigt,utan riktigt roligt om det kommer ut något resultat av mötet.Den här veckan har-förutom alla spontana möten och samtal-  haft följande inslag. Måndag =ledig dag.                                         Tisdag: budgetberedningsmöte, ledningsgruppsmöte och löneförhandlingar med lärarförbundet. Onsdag: Morgonmässa.personalfrukost.Prästkollegiemöte.Möte med en arbetssökande präst från Finland.Möte med personalrepressentanter för uppdatering av vårt personalpolitiska program.(Det är Täby församlings eget personalpolitiska program.Vi har nu som målsättning att bli Svenska kyrkans bästa arbetsgivare!!)Löneförhandlingar med Kyrkans akademikerförbund.Sammanträde med kyrkogårds- och fastighetsnämnden.Torsdag: möte med personalen på förskolan Ringen.Begravningsgudstjänst i Täby kyrka med efterföljande minnesstund.Fredag : kyrkorådsprecidiemöte ,möte med företagshälsovården.Söndag: Familjegudstjänst med efterföljande samling med utdelning av barnens bibel.

Varför jag räkanr upp detta? Jo-för att visa hur olika uppgifterna är.

På måndag reser jag till Rumänien med kontraktets kyrkoherdar för studiebesök hos AIDRom. Meningen är inte minst att vi skall få perspektiv på oss själva och vår situation här i Sverige och i Svenska kyrkan.Förbättra självbilden, vilket förbättrat förutsättningarna för ett gott ledarskap.

Om att se in i framtiden

Det är en vetenskap att försöka tala om hur framtiden blir. Om man säger att man gör ”prognoser” så verkar det trovärdigare, än om man ”gissar”.Och det är det också, eftersom ”gissningar” går mera på magkänsla och ”prognoser” går mera på beräkningar baserade på fakta om hur det brukar bli och fakta om nuläget. Men i båda fallen kan man aldrig vara riktigt säker.Det har vi blivit varse de senaste dagarna. Nu går det så fort att investeringsföretagen inte hinner ändra sina hemsidoor. På Bancos hemsida kan man läsa i dag som om allt var frid och fröjd och man kan också läsa att de tycker att det är vettigt att satsa på USA-aktier. Samma dag- i dag- kan man läsa i SVD att ”SWEDbank köper upp blödande konkurrent”(dvs Banco fonder).

Vi påstås leva i informationssamhället, och ändå är det tydligt att informationen inte hinner ikapp verkligheten på ett trovärdigt sätt. Verkligheten skenar.

Det är en nyttig läxa för oss att både prognoser och gissningar om framtiden slår fel.Och det är en nyttig läxa att gissningar kan vara bättre än prognoser-kanske därför att ”magkänslan” är mycket snabbare än prognosmakeriet.

När allt verkar i gungning och marken skälver under våra fötter så har det också det goda med sig att vi bättre förstår-förhoppningsvis- vad som är riktigt viktigt för oss.

För utom värme,mat,vatten och sexualitet -som är basala behov,vilka inte ger livet mening,utan endast uppehåller livet – så är det våra relationer som gör livet värt att leva. Pengar kan vi vara utan- för de finns ju inte. men utan kärlek i olika former är det ingen idé att leva. Kärlek som vänskap. Kärlek som tillhörighet.Kärlek som passion och kärlek som skönhet.Dessa våra livsbärande och meningsgivande kvalitéer kan inte säljas.Kan inte köpas. Kan inte låsas in. Så fort vi försöker förfoga över dem -ja då,försvinner de!! I detta perspektiv är den ekonomiska krisen ingen livskris för oss.

Världsekonomin– finns pengar?

I dag gick Stoickholmsbörsen ner igen,nu med minst 5%. Och bankerna faller som korthus i USA och i en del andra länder. Vad är det som händer ? Håller pengarna på att ta slut ?

Pengar finns egentligen inte.Pengar är symboler.Tecken på något utöver pengarna(mynten,sedlarna osv). Pengar är en blandning av löften och förhoppningar och gissningar. En sedel har ett värde endast om alla vi som hanterar den är överens om vad den repressenterar.

Jord,skog och fastigheter finns-på ett annat sätt än pengar. På samma sätt finns mat och drivmedel.

Om det finns lika mycket mat,drivmedel,fastigheter,jord och skog i dag som i går -om det är så och det är det -då har världens människor inte blivit fattigare på grund av den pågående finanskrisen. Den skulle således inte behöva äventyra levnadsstandarden globalt sätt.

Det som saknas är således inte de grundläggande fysiska förutsättningarna för ett gott liv. Det som saknas är vad vi skulle kunna kalla för andliga värden. Det är förtroende, förhoppningar,framtidstro och en gemensam värdegrund(man kunde kanske säga ett gemensamt språk).

Varför dessa andliga värden gått förlorade är svårt att svara på. Men troliga förklaringar är att några lämnat överenskommelsen om vad pengarna symboliserar( dvs man använder ”orden” fel så att språket inte fungerar).

Det saknas inte pengar i värllden -för pengar finns inte. Det saknas förtroende och hållbara överenskommelser.För att återställa ballansen måste girigheten bekämpas och ärligheten få sittta i högsätet igen. Det är det krisen handlar om.